DN och farliga Facebook. Igen.

Man skulle kunna tro att jag hakat upp mig, men det är faktiskt DN som för femtielfte gången tar upp "farorna" med Facebook. Enligt en studie av 1000 svenska Facebook-användare, genomförd av Högskolan i Skövde, tillbringar låginkomsttagare och lågutbildade mer tid på Facebook än andra genomsnittet och att särksillt kvinnor mår sämre ju mer tid de är inloggade.

Men om igen nu, DN och Högskolan i Skövde! Visst har ni lärt er, vid det här laget, att korrelation inte är samma sak som kausalitet? Inte? Då tar vi det igen: Bara för att två variabler, i detta fall tid på Facebook och "dåligt mående" ofta förekommer med höga värden tillsammans, betyder det inte att det ena orsakar det andra. Faktum är att man bara behöver tänka efter lite, lite, för att inte dra slutsatsen att Facebook orsakar psykisk ohälsa. Mer troligt är väl att de som är arbetslösa, sjukskrivna helt enkelt har mer tid än andra att lägga på facebookande (eller för den delen trollande i kommentarsfält), och inte att Facebook orsakar det dåliga måendet i sig?

För övrigt: finns det någon sämre definierad variabel  än "må dåligt"? Vad menar media och forskare med att de intervjuade "mår dåligt" av det ena eller andra? I media verkar det kunna betyda allt från mindre obehagskänslor till självskadebetende. Är lite tydlighet för mycket begärt?

Läs också: Julia Skott om det vanskliga i att mäta "antal inloggningar" eller "tid inloggad" när man är uppkopplad mest hela tiden. (Även om jag gissar att Skövdestudien bygger på självskattningar, som knappast heller är det vassaste verktyget).

Tillägg: Jag hade kunnat ge den här posten etiketten "mest dålig journalistik", men det verkar faktiskt som att de här psykologidoktoranderna faktiskt själva tror att statusuppdateringar om gulliga ungar och festkvällar får folk att känna sig olyckliga. Alltså är inte bara DN skyldiga denna gång.

Facebook-fail, nu i DN

DN:s livsstilssektion, har publicerat ungefär samma artikel som den i Metro, som jag gnällde på förra veckan, fast nu vinklad på hur stressade barn och ungdomar blir av sociala media. (Se tidigare inlägg för vad som är fel med slutsatserna i den). Man erkänner att ovan nämnda studie inte "kan klassas som blytung" och kompletterar därför sin text med en sömnläkare som, mycket oklart hur, kopplar ihop uppkoppling med ångest och därmed sömnbrist samt en stressforskare (Vad krävs för att få kallas sig det? Seriös undran!) som varnar för att Facebook och Twitter är "opålitliga" för att användaren inte alltid får den bekräftelse som hen väntar sig. Stressforskaren varnar också för att grupptryck av olika slag kan uppstå, och att tiden som tillbringas med sociala medier tar tid från "riktiga" relationer.

Det roligaste med resonemanget ovan är att stressforskaren verkar ha glömt ungefär hur mycket grupptryck och opålitligt beteende den genomsnittliga högstadie- eller gymnasieeleven utsätts för varenda dag. Och det sorgligaste är att relationer, bara är "riktiga" om man hänger IRL. (Dock oklart om det är skribenten eller stressforskaren som anser detta).

DN:s livsstilsektion, ni under av okritiskt förhållningssätt, jag vet att ert innehåll ska vara "lättsamt" men kan ni inte be någon på vetenskapsredaktionen kolla era artiklar när ni hänvisar till "forskning"?  Tror det skulle bli bättre då.