S. livskrisar och tar sig an kemi. Vissa går framåt i sin utbildning medans andra går i cirklar, så efter obeskrivligt många högskolepoäng är det nu dags för gymnasiekemi. Tyvärr är jag överkvalificerad för komvux så istället för att gå kursen i ett klassrum, eller ens på nätet så är jag hänvisad till att tenta av hela kursen i ett enda prov, plus ett obligatoriskt laborationstillfälle. Jag var inställd på att det skulle vara en annan stil på naturvetarna, men kulturkrocken visade sig vars på ett helt annat plan.
På plats i kemisalen är allt ungefär som på högstadiet, inklusive posters med populärvetenskapliga presentationer av de senaste årens nobelpris, fast med mindre väggklotter och mer och dyrare utrustning (magnetomrörare, någon?). I klassrummet befinner sig uppskattningsvis åtta personer som som fått underkänt på kursen på ordinarie komvux, fyra strebers som ska in på Industriell Ekonomi/Läkarprogrammet, samt en luttrad kemilärare som ömsom gläfser "det här måste ni kunna, detta kommer på provet" och ömsom kommer med käcka förslag om att vi kan starta en Facebookgrupp där vi kan hjälpa varandra att plugga.
Redan innan jag kom dit har jag (lättad) insett att nivån på gymnasiekurser inte är så hög. Tyvärr inte så låg att man kan klara den utan bok, vilket några av laboranterna blir varse. Läraren suckar och lånar ut först sin egen bok, sedan sin kollegas och sedan ytterligare en kollegas splitter nya, glansiga bok mot löfte om att vara rädd om den. Det tillhandahölls även papper att skriva labbrapporter på. Det enda som fattades var utlåning av pennor (så i alla fall en grej till som var en nivå upp från högstadiet).
Ganska snart under laborationen blir det tydligt för mig att en del av de deltagande försökt sig på kursen ganska nyligen, och då med just denna lärare. En tjej deklarerar mitt i lektionen att hon tyvärr måste avbryta och börjar marschera mot dörren med dramatisk min. Efter ett enskilt samtal med läraren i korridoren löser sig situationen och hon tassar iväg, oklart om hennes halvfärdiga labb blivit godkänd eller om hon ska göra den färdigt vid senare tillfälle (här kulminerar gymnasie-flashbacksen för mig!). En kille vill gå hem innan han skrivit klart sin rapport, "jag mailar in den". Läraren påpekar att hon aldrig fick någon rapport förra gången, och hon minsann ska se till att han inte får skriva provet om han inte inte lämnar in den i tid (men vad "i tid" betyder är också det oklart). Han lallar iväg, samtidigt som killen vid bordet mitt emot mig för tredje gången får lägga till saknade delar i sin rapport för att kunna bli godkänd. Han muttrar lite om hur tråkigt detta är och hur han aldrig kommer använda detta på IndEk.
När läraren ögnar igenom min rapport och säger bra, jättefint och nästan, nästan ler lite känner jag mig nästan lika kemi-savvy som Walter White. Bara provet kvar!
 |
| So Called Walter White? |
PS. Känner jag någon som faktiskt kan gymnasiekemi och som kan tänka sig att hjälpa mig lite om (/när) jag kör fast? Tacksamhet och fika utlovas!
