Efter att på en middagsbjudning härom veckan fått förklarat för mig hur det amerikanska systemet med meritering till fasta tjänster efter doktorsexamen kan jag bara instämma till fullo i det som står på dagens DN Debatt.
Samt konstatera att om det är svårt för elitforskare att hitta en trygg anställning i Sverige, hur ska det då gå för en medelmåttig krake som undertecknad? Inte undra på att jag är sugen på att hitta ett annat slags jobb när/om jag blir klar.
Visar inlägg med etikett forskningsdebatt. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett forskningsdebatt. Visa alla inlägg
onsdag 2 april 2014
onsdag 12 mars 2014
Varför kan inte Stockholm vara lite mer som Berkeley?
Det är alltså inte jag som undrar, utan Carl Johan von Seth, ledarskribent på DN. (Och egentligen undrar han framför allt varför Uppsala Universitet inte är lite mer som UC Berkeley, men jag spetsade till det hela lite, för att kunna framhäva min egen koppling). Och eftersom den här bloggen nyligen övergått till att fokusera på komparativa USA-studier känner jag mig manad att besvara frågan. Och nej, jag tror inte det beror på vädret eller bristen på $8 bibimbap på campus.
Om man ska tro Carl Johan von Seth är det undervisningen som drar ner de svenska lärosätenas rankning. Låt oss till vidare anta att detta är sant. Vad jag då undrar över är varför vi jämför med Stanford som är ett forskningsuniversitet och dessutom privat finansierat, och inte med några andra Public Ivy-skolor?* Kanske hade SNS-gänget som skrivit boken som von Seths artikel bygger på bara råd med en researchresa men ville ändå hinna med två skolor (och Kalifornien är ju gött)?
Varför har då undervisningen så låg status? von Seth skriver att i Sverige har undervisningen låg status och är "en plikt och en bisyssla". Detta skriver jag under på. Även om det i utlysningar till tjänster oftast står att "stor och lika vikt" ska läggas vid forsknings- och undervisningsmeriter så kan den allmänna känslan sammanfattas av min kollega, som när hen sökte tjänst sa ungefär "jag fattar inte varför jag krånglar med pedagogisk portfölj, alla vet ju att de bläddrar direkt till publikationslistan".
De flesta av oss har lärt oss hur världen funderar genom att se på tv, och hur det är på universitetet har vi lärt oss i Beverly Hills/Gilmore Girls/vad nu kidsen tittar på nu för tiden. Förväntningarna är skyhöga, men istället för Julia Roberts karaktär från Mona Lisa Smile eller Mr. Keating från Dead Poet's Society (fast professor då) men så möts vi av någon som stressar genom föreläsningen för att hinna med allt som står i kursplanen och skriva på en anslagsansökan innan dagen är slut. Kanske förväntar sig lärarna också för mycket av studenterna? Vi tror att de ska ställa smarta frågor och genom sitt perspektiv på världen ge oss forskningsuppslag och möts av "kommer det på tentan?" Resultatet blir att allas förväntningar hamnar i botten istället, och undervisning blir tråkigt och jobbigt för alla. (Hur de amerikanska studenterna upplever mötet med universitetet låter jag vara osagt, men en gissning är att det är mer interaktion mellan lärare och studenter. Amerikaner gillar ju att snacka).
Vet inte vad jag vill med den här texten egentligen, mer än att gnälla över löjligt höga förväntningar (hos mig själv, hos SNS). Att på 100 sidor försöka beskriva vad svenska universitet ska göra för att kunna mäta sig med världens bästa är ungefär som att skriva 100 sidor om hur jag ska bli lika bra på fotboll som Lotta Schelin. ("Du kan reglerna, och du spelade ju när du var 12?!"). Svaret är så löjligt uppenbart och samtidigt så långt att det inte riktigt är någon idé att försöka. Jag vill dock gärna veta hur jag (och mitt universitet) ska göra för att platsa i det lokala Korpen-laget. Skriv om det istället.
tl;dr Berkeley är en av världens bästa skolor. Svenska lärosäten spelar i gärdsgårdsligan. Amerikansk universitetskultur är annorlunda en den svenska. Vi borde se mindre på tv.
* Den offentliga finansieringen av Berkeley också en sanning med modifikation. Häromdan sa någon till mig att en större andel av Berkeleys medel kommer från donationer än från delstaten och studieavgifter, vilket får en att fundera över om det här med finansieringsform är relevant över huvud taget. (Jobbar på att verifiera ovanstående fakta, frågan är så pass komplex att University of California finances har en egen wiki-sida).
Om man ska tro Carl Johan von Seth är det undervisningen som drar ner de svenska lärosätenas rankning. Låt oss till vidare anta att detta är sant. Vad jag då undrar över är varför vi jämför med Stanford som är ett forskningsuniversitet och dessutom privat finansierat, och inte med några andra Public Ivy-skolor?* Kanske hade SNS-gänget som skrivit boken som von Seths artikel bygger på bara råd med en researchresa men ville ändå hinna med två skolor (och Kalifornien är ju gött)?
Varför har då undervisningen så låg status? von Seth skriver att i Sverige har undervisningen låg status och är "en plikt och en bisyssla". Detta skriver jag under på. Även om det i utlysningar till tjänster oftast står att "stor och lika vikt" ska läggas vid forsknings- och undervisningsmeriter så kan den allmänna känslan sammanfattas av min kollega, som när hen sökte tjänst sa ungefär "jag fattar inte varför jag krånglar med pedagogisk portfölj, alla vet ju att de bläddrar direkt till publikationslistan".
De flesta av oss har lärt oss hur världen funderar genom att se på tv, och hur det är på universitetet har vi lärt oss i Beverly Hills/Gilmore Girls/vad nu kidsen tittar på nu för tiden. Förväntningarna är skyhöga, men istället för Julia Roberts karaktär från Mona Lisa Smile eller Mr. Keating från Dead Poet's Society (fast professor då) men så möts vi av någon som stressar genom föreläsningen för att hinna med allt som står i kursplanen och skriva på en anslagsansökan innan dagen är slut. Kanske förväntar sig lärarna också för mycket av studenterna? Vi tror att de ska ställa smarta frågor och genom sitt perspektiv på världen ge oss forskningsuppslag och möts av "kommer det på tentan?" Resultatet blir att allas förväntningar hamnar i botten istället, och undervisning blir tråkigt och jobbigt för alla. (Hur de amerikanska studenterna upplever mötet med universitetet låter jag vara osagt, men en gissning är att det är mer interaktion mellan lärare och studenter. Amerikaner gillar ju att snacka).
Vet inte vad jag vill med den här texten egentligen, mer än att gnälla över löjligt höga förväntningar (hos mig själv, hos SNS). Att på 100 sidor försöka beskriva vad svenska universitet ska göra för att kunna mäta sig med världens bästa är ungefär som att skriva 100 sidor om hur jag ska bli lika bra på fotboll som Lotta Schelin. ("Du kan reglerna, och du spelade ju när du var 12?!"). Svaret är så löjligt uppenbart och samtidigt så långt att det inte riktigt är någon idé att försöka. Jag vill dock gärna veta hur jag (och mitt universitet) ska göra för att platsa i det lokala Korpen-laget. Skriv om det istället.
tl;dr Berkeley är en av världens bästa skolor. Svenska lärosäten spelar i gärdsgårdsligan. Amerikansk universitetskultur är annorlunda en den svenska. Vi borde se mindre på tv.
* Den offentliga finansieringen av Berkeley också en sanning med modifikation. Häromdan sa någon till mig att en större andel av Berkeleys medel kommer från donationer än från delstaten och studieavgifter, vilket får en att fundera över om det här med finansieringsform är relevant över huvud taget. (Jobbar på att verifiera ovanstående fakta, frågan är så pass komplex att University of California finances har en egen wiki-sida).
onsdag 12 september 2012
Företagsekonomi? Skulle det vara vetenskap?
Jag undrar om vi egentligen borde flytta företagsekonomi till gymnasiet istället? De flesta jobb som studenterna får efter att ha gått där kräver egentligen inte högskolekompetens, det är bara ett påhitt för att rättfärdiga dessa svaga examina. Förr i tiden gjordes deras jobb av gymnasieekonomer och det gick hur bra som helst!
Vi kan börja med att ta en titt på vilka kurser som ges inom företagsekonomiska institutionen på ett av Sveriges mest anrika universitet: Management consulting? Trodde det var något man kommit på för Percy Nilegård skulle ha något att göra. Och Entrepreneurship, det kan väl folk göra på fritiden?
Forskning i företagsekonomi är mest hitte-på för att höja ämnets status. Hur forskar man egentligen på marknadsföring? Antingen funkar väl en kampanj eller inte? Och varför den funkar eller inte funkar vet nog en psykolog bäst. Och redovisning, det handlar väl bara om plus och minus? Reglerna lämnar vi åt juristerna!
Sedan är min erfaranhet av förtagsekonomi-studentet att dessa ser sig mer som kunder än några andra studenter på universitet. De blir väldigt missnöjda när de inte klarar sina tentor, och vad ska man göra? Deras heminstitution klagar om vi inte släpper igenom tillräckligt många. Vi måste ha högre genomströmning, säger de, utan att tänka på kvalitén.
Däremot är det ju kul att en sur professor i nämnda ämne får använda DN Debatt för att marknadsföra sin bok! Extra kul är det att han verkligen tagit sig tid till att sätta sig in i vad olika nyare forskningsområden handlar om, eller vad man egentligen sysslar med på de konstnärliga högskolorna. Högskolan behöver granskas, börja med företagsekonomi!
Vi kan börja med att ta en titt på vilka kurser som ges inom företagsekonomiska institutionen på ett av Sveriges mest anrika universitet: Management consulting? Trodde det var något man kommit på för Percy Nilegård skulle ha något att göra. Och Entrepreneurship, det kan väl folk göra på fritiden?
Forskning i företagsekonomi är mest hitte-på för att höja ämnets status. Hur forskar man egentligen på marknadsföring? Antingen funkar väl en kampanj eller inte? Och varför den funkar eller inte funkar vet nog en psykolog bäst. Och redovisning, det handlar väl bara om plus och minus? Reglerna lämnar vi åt juristerna!
Sedan är min erfaranhet av förtagsekonomi-studentet att dessa ser sig mer som kunder än några andra studenter på universitet. De blir väldigt missnöjda när de inte klarar sina tentor, och vad ska man göra? Deras heminstitution klagar om vi inte släpper igenom tillräckligt många. Vi måste ha högre genomströmning, säger de, utan att tänka på kvalitén.
Däremot är det ju kul att en sur professor i nämnda ämne får använda DN Debatt för att marknadsföra sin bok! Extra kul är det att han verkligen tagit sig tid till att sätta sig in i vad olika nyare forskningsområden handlar om, eller vad man egentligen sysslar med på de konstnärliga högskolorna. Högskolan behöver granskas, börja med företagsekonomi!
måndag 30 juli 2012
Ameh va ska man HA det till?
En diskussion som Vetenskapssverige (och världen?) aldrig tröttnar på är den om nyttan humanistisk (och i viss mån samhällsvetenskaplig) forskning. Göran Rosenberg försökte med en ny twist på det hela i gårdagens Godmorgon Världen: Letandet efter Higgs-partiklen har kostat förti tusen miljarder (typ), men vad ska man HA det till? Sedan tycker han att man borde ge mer pengar till humaniora, för att all ny kunskap är meningsfull, oavsett om man kan ha den till något. Och mellan raderna: humaniora är jättebilligt! Som om kunskapen vore bättre för att priser per producerad kunskapsenhet (vad det nu är) är lägre. Då kan vi lika gärna fortsätta att fråga "vad vi ska ha det till".
Annan sak som dök upp under semestern: DN "granskar" SCB:s datainsamling och bortfallsfrekvenser. God morgon! Kör samma koll på era egna mätningar framöver så blir jag livstidsprenumerant.
Annan sak som dök upp under semestern: DN "granskar" SCB:s datainsamling och bortfallsfrekvenser. God morgon! Kör samma koll på era egna mätningar framöver så blir jag livstidsprenumerant.
torsdag 12 januari 2012
Åh nej, någon försöker nyansera bilden av videovåld!
I DN Debatt idag anklagar tre forskare vid Karolinska Institutet Statens Medieråd för att ge en alltför nyanserad bild av hur våldsamma datorspel (VS) påverkar aggressivt beteende hos spelarna. Det är i alla fall den uppfattningen jag får när jag läst deras debattartikel, Medierådets svar, samt inledningen och sammanfattningen av rapporten (finns i sin helhet här).
Det jag sett av rapporten tycker jag, ur ett metodologiskt perspektiv är vettigt. Man påpekar alltså att det inte går att visa att det är just spelandet av VS om gör att en person blir aggressiv/begår våldsamma handlingar eller ej. Istället visar de studier som Medierådet gått igenom att de studier som tar hänsyn till om personerna har tidigare aggressiva tendenser, social bakgrund (kön, anyone? "Nej, det glömde vi! Är ju ändå bara killars som spelar"), etcetera INTE påvisar något ORSAKSSAMBAND mellan VS och aggression. Medierådet utesluter inte heller att något sådant samband finns, men visar att det i de flesta fall kan förklaras av andra saker (= inte ett orsakssamband) eller att det är personer med annan problematik som begår aggressiva handlingar efter att ha spelat Postal. Det jag kan klaga på är att de inte verkar ha tagit hänsyn till hur omfattande varje studie är, men de kanske kommer senare.
Vad är då problemet? För mig, som inte forskar på något mer prefixet neuro-, så ser det bara ut som att KI-gänget är sura för att någon ifrågasätter deras forskningsresultat. Jag har inte läst någon av deras originalpublikationer, men Predrag Petrovic framstår som aningen tendentiös i den här artikeln i Aftonbladet. Allt från moraluppfattning till empati-impulser kan komma att påverkas. Kan, ja. Det kan säkert matsmältningssystemet också, om man bara letar.
Om de nu är så säkra på sin sak, då kan de väl argumentera för varför de studierna som inte visar på ett samband är felaktiga? Eller irrelevanta? Dessutom är det lustigt att klaga på att man inte Medirådet inte tillräckligt undersöker hur VS:andet påverkar hjärnan på lång sikt. Nej, det kan ju ingen veta eftersom de bara funnits under en begränsad tid!
Avslutningsvs försöker Team KI med lite klassisk guilt-by-association: "starka komersiella krafter" bakom dataspelen. Javisst, men Medierådet får sina pengar direkt från staten. Vilka finansierar KI:s forskning? Jag gissar på att vi hittar en del "starka komersiella krafter" där också. (Alla konspirationsteoretiker vet ju att läkemedelbolag = värre än Illuminati). (Med det inte sagt att just Olsson, Petrovic och Ingvar är finansierade av läkemedelbolag, men innan man påstår att komersiella krafter står bakom forskningsresultat får man ha mer på fötterna än så).
Sammanfattnigsvis: Överlägsen seger, Medierådet. Forskning är inte dålig för att den inte håller med vad just du tycker. Det kan vi väl alla hålla med om?
Det jag sett av rapporten tycker jag, ur ett metodologiskt perspektiv är vettigt. Man påpekar alltså att det inte går att visa att det är just spelandet av VS om gör att en person blir aggressiv/begår våldsamma handlingar eller ej. Istället visar de studier som Medierådet gått igenom att de studier som tar hänsyn till om personerna har tidigare aggressiva tendenser, social bakgrund (kön, anyone? "Nej, det glömde vi! Är ju ändå bara killars som spelar"), etcetera INTE påvisar något ORSAKSSAMBAND mellan VS och aggression. Medierådet utesluter inte heller att något sådant samband finns, men visar att det i de flesta fall kan förklaras av andra saker (= inte ett orsakssamband) eller att det är personer med annan problematik som begår aggressiva handlingar efter att ha spelat Postal. Det jag kan klaga på är att de inte verkar ha tagit hänsyn till hur omfattande varje studie är, men de kanske kommer senare.
Vad är då problemet? För mig, som inte forskar på något mer prefixet neuro-, så ser det bara ut som att KI-gänget är sura för att någon ifrågasätter deras forskningsresultat. Jag har inte läst någon av deras originalpublikationer, men Predrag Petrovic framstår som aningen tendentiös i den här artikeln i Aftonbladet. Allt från moraluppfattning till empati-impulser kan komma att påverkas. Kan, ja. Det kan säkert matsmältningssystemet också, om man bara letar.
Om de nu är så säkra på sin sak, då kan de väl argumentera för varför de studierna som inte visar på ett samband är felaktiga? Eller irrelevanta? Dessutom är det lustigt att klaga på att man inte Medirådet inte tillräckligt undersöker hur VS:andet påverkar hjärnan på lång sikt. Nej, det kan ju ingen veta eftersom de bara funnits under en begränsad tid!
Avslutningsvs försöker Team KI med lite klassisk guilt-by-association: "starka komersiella krafter" bakom dataspelen. Javisst, men Medierådet får sina pengar direkt från staten. Vilka finansierar KI:s forskning? Jag gissar på att vi hittar en del "starka komersiella krafter" där också. (Alla konspirationsteoretiker vet ju att läkemedelbolag = värre än Illuminati). (Med det inte sagt att just Olsson, Petrovic och Ingvar är finansierade av läkemedelbolag, men innan man påstår att komersiella krafter står bakom forskningsresultat får man ha mer på fötterna än så).
Sammanfattnigsvis: Överlägsen seger, Medierådet. Forskning är inte dålig för att den inte håller med vad just du tycker. Det kan vi väl alla hålla med om?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)