So Called Science, CA, USA

I ett svagt ögonblick utlovade jag resedagbok. Jag hade höga ambitioner: massor med bilder, intressanta anekdoter och komparativa betraktelser av doktorandlivet i USA och Sverige. Jag har nu varit här i ett par veckor och kan konstatera att ambitionerna kommit på skam. Men en liten uppdatering då och då kanske det blir.

Jag och PO befinner oss just nu i Berkeley, känd universitetsstad på amerikanska västkusten. Eller gör vi det? Faktum är att vi bor ca 200 meter (och vad blir det i yards?) över gränsen till Albany, liten stad på amerikanska västkusten känd för ingenting, tänk förorten i Weeds. Jag nynnar tvångsmässigt på Little Boxes varje dag när jag cyklar till campus (fast i ärlighetens namn är här inte lika tjusigt som Agrestic), fast här röker ingen weed (däremot i kvällstid i Downtown...).

Här bor vi, i källarplanet på en villa. Notera skitsnygg retrocykel! Hur ska jag få hem den?

I samma hus bor den här, samt vår hyresvärd, en liten dam i 70-årsåldern samt hennes pojkvän (för amerikaner vet inte vad sambo är för något).

 Åh, vilket campus sedan! UC Berkeley har ungefär lika många studenter som Stockholms Universitet, men det känns både mindre och större. Mindre för campusområdet är ganska kompakt, och det är människor precis överallt. Större för att det ryms så mycket mer på själva området, inklusive två sportarenor och ett konstmuseum.

Så här ser ett universitetsbibliotek ut. Eller borde se ut.

De flesta delarna av campus är öppna för vem som helst (även mig, som faktiskt inte går där. Mer om det senare), i alla fall om man ser ut som en student, dvs i lagom ålder och inte alltför hobo chic. (Till skillnad från i Sverige behöver man inte vara vit). Det tjusiga huvudbiblioteket på bilden är dock kallt som i graven, plus att min adapter till datorns strömsladd inte passar, så ofta hänger jag på Business-skolans bibbla istället. Där finns även bättre tillgång till fika.

Och åh, vilket fika! Eller, det är okej. Men, åh vilket lunchutbud! I alla fall om man pallrar sig till typ 100 meter utanför campus, där finns mat från alla jordens hörn samt vanlig hederlig junk food till priset av vad en latte kostar på SU (nästan i alla fall). Bäst hittills: Bibimbap med tofu, serverad med koreanska(?) idol på högsta volym i bakgrunden, $8.

Innan jag deklarerar Sverige-California 0-1 så bör man ta i beaktande att det för det första har The Bay Area haft den varmaste januari sedan 1920-talet, och dessutom ovanligt torka. Guvernören uppmanar oss att sänka vår vattenkonsumtion med 25%. Hade det varit normalt januariväder hade jag kanske inte pallrat mig till campus riktigt lika ofta, och allting hade varit tråkigare. Jag ska även återkomma med inlägg om saker som INTE är bra med California.

(Vill man se fler bilder på mig/oss --> instagram).