Klickfest! Både sex och jämställdhet i rubriken!
DN skriver om en studie i American Sociologial Rewiev där jämställdhet i förhållanden (jämställdhet definierat som dela på hushållsarbetet) leder till mindre frekvent sex. Den är skrattretande lätt att dissa, vilket SVT gör här, gå och läs! (Jag började själv läsa studien men tröttnade när jag läste "men and women differ in their desire for sex", utan källa, oproblematiserat. Jag ska skriva på min avhandling istället!)
Innan vi kan ta studien som intäkt för huruvida FI:s gamla slogan stämmer eller ej, vill bara So Called Science påpeka att det är kvalitet och inte kvantitet som räknas.
torsdag 31 januari 2013
tisdag 29 januari 2013
Nya hälsomått, samma problem
DN skriver idag om den engelske matematikern Nick Trefethen som föreslår ett nytt BMI-mått: istället för den intjatade formlen BMI=v/l^2 (vikten delat med längden i kvadrat) ska man räkna BMI=(v*1.3)/l^2.5. Forskaren i fråga verkar vara mycket medveten om problemen, och även missbruket av den "gamla" formeln: det är ofta frestande att hitta på ett exakt, kvalitativt mått på komplexa saker som ekonomi eller hälsa. Varför detta skulle vara bättre förstår jag inte, för den här formeln säger fortfarande inget om rökning, träning, matvanor och så vidare och torde alltså vara ett precis lika dåligt mått på hälsa (på individnivå), som andra kvalitativa mått.
Jag blir också fundersam över hur matematikern i fråga tycks ha kommit fram till sina nya siffror: de passar helt enkelt data bättre, skriver han här. Det vill säga, han har en massa observationer för längd och vikt och försöker hitta en formel som beskriver sambandet mellan dessa bättre än v/l^2. Jag skulle säga att det inte finns något som helst stöd för att det här måttet är giltigt utanför Trefethens stickprov. Min handledare skulle säga att det "bara är plågsamma försök med data".
Jag undrar också när DN:s årliga nyårs-komma i form-satsning ska handla om en "smal" person som behöver bygga lite muskler och dra ner på ölandet. Det skulle vara ett välkommet nyanserande av vad som är "hälsosamt".
Jag blir också fundersam över hur matematikern i fråga tycks ha kommit fram till sina nya siffror: de passar helt enkelt data bättre, skriver han här. Det vill säga, han har en massa observationer för längd och vikt och försöker hitta en formel som beskriver sambandet mellan dessa bättre än v/l^2. Jag skulle säga att det inte finns något som helst stöd för att det här måttet är giltigt utanför Trefethens stickprov. Min handledare skulle säga att det "bara är plågsamma försök med data".
Jag undrar också när DN:s årliga nyårs-komma i form-satsning ska handla om en "smal" person som behöver bygga lite muskler och dra ner på ölandet. Det skulle vara ett välkommet nyanserande av vad som är "hälsosamt".
onsdag 9 januari 2013
Fyra nyanser av cola light
Lightläsk kopplas till depression skriver DN, i ett ovanligt nyanserat referat av en studie som ska presenteras vid en stor kongress för neurologer. Personer som dricker lightläsk är kanske oftare överviktiga och övervikt och depression är i sin tur länkade. Själv tror jag tvärt om, att lighläskdrickarna är hälsohetsare som mår dåligt över konsumtion av godsaker och/eller brist på träning. Om jag har belägg för det? Nä, spekulerar bara.
Och gör man sin läxa och följer länken till BBC News refereras samma studie som att samma koppling ifrågasätts samma koppling på ungefär samma grunder som får kopplingen att framstå som rimlig i DN (bland annat så ingår bara personer 40+ i studien). Det största anledningen till att hälla ut Cola Zero är alltså fortfarande att den smakar äckligt.
Och gör man sin läxa och följer länken till BBC News refereras samma studie som att samma koppling ifrågasätts samma koppling på ungefär samma grunder som får kopplingen att framstå som rimlig i DN (bland annat så ingår bara personer 40+ i studien). Det största anledningen till att hälla ut Cola Zero är alltså fortfarande att den smakar äckligt.
tisdag 4 december 2012
Den om när jag blev mansplainad
[Här beskrev jag sammanhanget som jag befann mig i, tillsammans med Professor Mansplainer. Detta är nu raderat. Relavant backstory är att vi har att göra med man, 60+, annan fakultet än min].
Professor: Så, vad doktorerar du i?
S: [mitt ämne]
P: Aha, och vad är ditt intresseområde?
S:[mitt forskningsområde, som de flesta utanför ämnet inte har en aning om vad det är]
P: Bara det? Men det är ju ett jättestort område.
S: Ja, mer specifikt håller jag just nu på på med [titeln på min senaste paper].
P: Jaha. Du, det var en understreckare i Svenskan om en som hade en mycket intressant metod för att väga ihop olika opinionsundersökningar och kunde förutsäga valresultatet i USA nästan exakt!
S: Nate Silver? Har inte läst just den, men....
P: Du borde läsa den! Det är så här med prognoser, t ex med vädret, att en väderprognos måste vara bättre än att säga att det blir samma väder som igår och den måste också vara bättre än att säga att vädret blir samma genomsnittet för den dagen de senaste åren.
S: Mm, men....
P: [Förklarar att det är viktigt anpassa sina prognoser till vad användaren vill ha].
S: Mm, fast jag tycker...
[Gruppledaren]: Dags att återuppta [verksamheten]!
P: Men du, jätteintressant med statistik!
Jag var så irriterad under resten av repetitionen, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Jag har väldigt låga förväntningar på vad andra ska känna till om mitt ämne/forskningsområde och tycker oftast det är skönt när folk nöjer sig med min artiga trettiosekunders-förklaing. Sedan kom jag på det: En man, betydligt äldre än mig men betydligt mindre kunnig inom mitt ämne, förklarade väldigt noga för mig att mitt forskningsområde är för stort, vad som egentligen är en bra prognos, och hur man egentligen använder statistik (och det sista har han fel om). Jag blev helt enkelt mansplainad. Och vad skönt det var att komma på att det var därför jag var irriterad, och att det var av någon som kan så lite om mitt ämne att han tror att forskare i statistik sysslar med opinionsundersökningar. (Ja, några gör väl det, men de flesta sysslar med helt andra saker). Och det hela avslutat med ett "kul att du håller på". Tack för uppmuntran!
Här kan man läsa andra anekdoter om mansplaining, vissa roliga, vissa gnälliga, och vissa exempel på vilken nattsvart idioti det finns där ute (så läs inte för länge).
Professor: Så, vad doktorerar du i?
S: [mitt ämne]
P: Aha, och vad är ditt intresseområde?
S:[mitt forskningsområde, som de flesta utanför ämnet inte har en aning om vad det är]
P: Bara det? Men det är ju ett jättestort område.
S: Ja, mer specifikt håller jag just nu på på med [titeln på min senaste paper].
P: Jaha. Du, det var en understreckare i Svenskan om en som hade en mycket intressant metod för att väga ihop olika opinionsundersökningar och kunde förutsäga valresultatet i USA nästan exakt!
S: Nate Silver? Har inte läst just den, men....
P: Du borde läsa den! Det är så här med prognoser, t ex med vädret, att en väderprognos måste vara bättre än att säga att det blir samma väder som igår och den måste också vara bättre än att säga att vädret blir samma genomsnittet för den dagen de senaste åren.
S: Mm, men....
P: [Förklarar att det är viktigt anpassa sina prognoser till vad användaren vill ha].
S: Mm, fast jag tycker...
[Gruppledaren]: Dags att återuppta [verksamheten]!
P: Men du, jätteintressant med statistik!
Jag var så irriterad under resten av repetitionen, men kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var. Jag har väldigt låga förväntningar på vad andra ska känna till om mitt ämne/forskningsområde och tycker oftast det är skönt när folk nöjer sig med min artiga trettiosekunders-förklaing. Sedan kom jag på det: En man, betydligt äldre än mig men betydligt mindre kunnig inom mitt ämne, förklarade väldigt noga för mig att mitt forskningsområde är för stort, vad som egentligen är en bra prognos, och hur man egentligen använder statistik (och det sista har han fel om). Jag blev helt enkelt mansplainad. Och vad skönt det var att komma på att det var därför jag var irriterad, och att det var av någon som kan så lite om mitt ämne att han tror att forskare i statistik sysslar med opinionsundersökningar. (Ja, några gör väl det, men de flesta sysslar med helt andra saker). Och det hela avslutat med ett "kul att du håller på". Tack för uppmuntran!
Här kan man läsa andra anekdoter om mansplaining, vissa roliga, vissa gnälliga, och vissa exempel på vilken nattsvart idioti det finns där ute (så läs inte för länge).
Avslutar med en riktigt nördigt skämt:
onsdag 17 oktober 2012
Breaking news: man blir mätt av att äta
DN rapporterar om en studie där försökspersoner som inte fått äta frukost reagerar mer på bilder av mat, än personer som fått äta frukost, det syns på magnetkamera. Tänk, man blir mindre hungrig av att äta! Det hade både jag och din mamma kunnat tala om, och det helt utan hjälp av någon magnetkamera. (Men har man investerat i dyr utrustning måste man väl hitta på något att ha den till). Hur man ska gå ner i vikt av att äta en rejäl frukost förstår jag inte heller, hungrig lär en ju ändå, bara lite senare.
torsdag 11 oktober 2012
Ät choklad, få nobelpris!
Eller alltså, det finns ett starkt samband mellan ett lands chokladkonsumtion och antalet nobelpris. Det finns alltså goda (i dubbel bemärkelse) skäl att bjuda grannen också!Ät choklad, bli Nobelpristagare reuters.com/article/2012/1…
— Karin Bojs (@KarinBojs) October 11, 2012
tisdag 25 september 2012
So called science DIY
Det har från olika håll klagats på låg aktivietet på bloggen. Det är sant, och det beror delvis på att jag läste denna studie och började överväga att lägga ner min vetenskapliga karriär. (För er som inte orkade klicka, en studie har visat att identiska ansökningshandlingar till akademiska tjänster bedöms olika beroende på om bedömarna tror att det är en man eller en kvinna som skrivit dem. Hur ska då en kvinnlig sub par-forskare som jag nånsin komma nån vart?)
Roligar läsning är att Medierna i P1 har, med hjäp av en Jan Strid, lärare i kvantitativa metoder på journalisthögskolan, tagit fram en liten guide till allmänheten om hur man, utan att ha så mycket statistikkunskper själv kan granska alla dessa "undersökningar" som presenteras i media. Se det som So Called Science DIY!
Roligar läsning är att Medierna i P1 har, med hjäp av en Jan Strid, lärare i kvantitativa metoder på journalisthögskolan, tagit fram en liten guide till allmänheten om hur man, utan att ha så mycket statistikkunskper själv kan granska alla dessa "undersökningar" som presenteras i media. Se det som So Called Science DIY!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)