Att upplysa om fertilitet utan att gå på styltor

Åh, här har vi ett återkommande ämne i pressen: att förfasa sig över hur gamla barnaföderskorna är nu för tiden, för 40 år sedan var förstagångmammorna 26 och nu är de nästan 30.... Siffrorna är rätt, men jämförelsen är orättvis: för just 40 år sedan, alltså på 70-talet, så var barnaföderskorna ovanligt unga. Detta visades förtjänstfullt av SCB i mars förra året.

Det mest irriterande med dagens artikel i DN är att den citerar samma artikel från SCB som jag länkat ovan, men glömmer att ta med det viktigaste diagrammet, så här får ni det:

Av figuren ovan framgår alltså att barnaföderskorna inte är så gamla nu för tiden, men att det för 40 år sedan var ovanligt unga. Att säga att barnaföderskorna är så gamla nu för tiden är alltså ungefär lika smart som att säga att alla människor är så långa nu för tiden, och jämföra med den där dagen då du gick på styltor. Kom igen nu, detta lärde ni er på metodkursen, oavsett vad ni läste! (Jag hoppas verkligen att detta är journalistens vinkel, för professorn borde verkligen veta bättre).

Förstå mig rätt nu, jag tycker det är bra att man pratar om fertilitet och ofrivllig barnlöshet (och frivillig barnfrihet!), att svårigheter att få barn inte ska vara något skämmigt eller hysch-hysch, att folk lär sig att "och när ska ni skaffa barn då?" inte är lämpligt att fråga andra än sina närmaste vänner. Men det ska inte göras med skrämselpropaganda om biologiska klockor och referenser hur det var "förr i tiden", för det är helt enkelt inte sant. För den faktatörstande rekommenderas en dansk studie från förra året som gör mycket klart att ålder är en faktor för fertilitet på gruppnivå, men på individnivå spelar andra faktorer en minst lika stor roll.

Dags för nya scoop, hälsoredaktionen!

Varning för godis! - eller hur man torterar data tills den erkänner

Rubriken är rätt, men sen blir det fel ändå. Viss mat kopplad till depression, skriver SvD, och Vetenskapsnyheterna i P1 (eller är det vanliga nyheterna?) rapporterar att margarin, smågodis och rött kött är kopplat till depression. Fullt rimligt, tänker jag. Den som är deprimerad orkar sällan fixa ekologiska långkok med lågt GI.

Sedan lyckas man, oklart hur, få det till att det är maten som orsakar depressionen. Eller, det verkar finnas nån sorts idé att maten driver inflammation som i sin tur driver depression. Huruvida det är rimligt får medicinare bedöma, men sist man skulle bota depression genom att bota inflammation var det ju inte riktigt så  enkelt. Framför allt undrar jag hur man kan vara så säker på att inflammationen  driver depressionen och inte tvärt om. Men kausalitet är ju aldrig viktigare än ett fett pressmeddelande som i sin tur ger göttig mediauppmärksamhet.

Men även den som bara ville fastställa att sambandet finns så är ute på hal is. Ett starkt samband hittades nämligen bara om man jämförde den femtedelen som åt "sämst" med den femtedel som åt "bäst". Min handledare kallar det för att "massera" sin data lite, tills den visar nåt intressant. De som är mindre diplomatiska kallar det för att tortera data tills den erkänner*.

Martin Ingvar uttalar sig i P1 och låter väldigt positiv till studien. Jag tror inte, eller vill inte tro, att en senior och uppburen forskare som Martin Ingvar inte vet skillnad på kausalitet och korrelation, och att det bara är P1 som klippt hans citat så att det låter som att  han inte vet det. I slutet av reportaget säger han nämligen att kost, likväl som depression, är kopplat till ekonomi och sociala faktorer "och för den gruppen räcker det inte att ändra kosten". Fortfarande inga quick fixar alltså. Vilken överraskning!

*Citatet "If you torture the data enough, nature will always confess" tillskrivs Nobelpristagaren Ronald Coase.

Update: Även DN hänger på, och missuppfattar redan i rubriken.

Agnes Wold äger!

Förutom att hon sablar ner diverse myter om amning i dagen DN, gör mos av Annika Dahlströms hittepå-foskning om könsskillnader, visade hon 1997 i en artikel i Nature att manliga sökanden till en post-doc-tjänst systematiskt bedöms som mer kompetenta än kvinnor. Nån dag när jag har tid över (hehe) ska jag skriva ett idolporträtt.

Andra saker sen sist: Jag har blivit länkad från skepchic.se TVÅ GÅNGER. Helt starstruck!

Sedan väntar jag på 70 ex av denna skrift:

Bjuder ni på kaffe nu? - Öppet brev till arrangörerna för forskardagarna 2013 UPPDATERAD!

Varje höst ordnar Stockholms Universitet Forskardagarna, där personer som disputerat under föregående läsår ges möjlighet att hålla ett kortare populärvetenskapligt fördrag för inbjudna gymnasieelever och andra intresserade. Vissa av föredragen filmas och läggs ut på nätet. Forskardagarna ger en möjlighet för unga forskare att nå ut med sina resultat och marknadsför Stockholms Universitetet. 

Forskardagarna hålls i Aula Magna på universitetsområdet i Frescati. Där finns två salar med samma namn som byggnaden (Aula Magna Höger respektive Vänster), som rymmer flera hundra åhörare samt ett flertal mindre rum (40-50 platser) för föredrag eller seminarier. När schemat till Forskardagarna 2013 släpptes reagerade jag på att så många av de manliga föreläsarna (10 av 12) hade placerats i de stora salarna, och att så många av kvinnorna förpassats till de små rummen. Såhär ser det ut (ursäkta ful tabell från Wörd):

Jämställd forskarscen, kan det vara något? Jag skriver brev till arrangörerna för Forskardagarna 2013.

Hej Arrangörerna för Forskardagarna!

Jag förstår att det är mycket att tänka på när man ordnar ett stort event som Forskardagarna, men det är ingen ursäkt för att inte, som resten av Stockholms universitet,  bedriva "ett målinriktat och aktivt jämställdhets- och jämlikhetsarbete". Det förvånar mig att man helt glömt bort detta när man schemalagt forskardagarna, och så genomgående placerat de manliga medverkande i Aula Magna och de kvinnliga i de mindre lokalerna (se bifogad tabell). Vilka signaler sänder man då till de medverkande när männens forskning får presenteras för den stora publiken i Aula Magna, medans kvinnorna får klämma ihop sig i de mindre Bergsmannen och Spelbomskan? Och, än viktigare, vilka signaler sänder man till de inbjudna gymnasieeleverna om vilka forskare Stockholms Universitet lyfter fram och satsar på?

Ni svarade mig via Twitter att schemat ser ut som det gör för lagt "så att gymnasieelever alltid har tillgång till minst en föreläsning inom något av våra vetenskapliga ämnen", vilket jag tolkar som det hela tiden ska finnas föredrag inom vardera humaniora, samhällsvetenskap respektive naturvetenskap, och att vissa föredrag skulle filmas. Jag svarade att jag satte en kaffe på att jag kunde uppnå detta, OCH ett jämställt schema. Och satte mig att klippa och klistra:

Blått för naturvetenskap, grönt för samhällsvetenskap och

rosa för humaniora. Gult för info eller frågestund

 

Till att börja med kunde jag konstatera att det här med filmandet torde vara ett svepskäl; de fem filmade sessionerna är spridda över båda dagarna, samtliga salar och överlappar även varandra i tid. (Jag tolkar i alla fall er tweet som att det bara var fem. Annars kan jag göra ett nytt schema!). Dessutom var ämnesblandningen lite so-so, kanske lätt hänt när samhällsvetarna utgör över hälften av de medverkande, men då gäller det att sprida ut naturvetarna och humanisterna desto bättre. Jag kom fram till detta jämställda förslag med ännu bättre ämnesspridning. Tid, inklusive klipp och färg: ca 30 minuter. Jag mailar det gärna om intresse finns!

Jämställt schema med ämnesblandning!

  

Var det ett för futtigt problem för att ni ska lägga ner tid på det? Då säger jag såhär: om en inte ens orkar lägga 30 minuter på att räkna och lägga ett någorlunda jämställd forskardagsschema, hur ska en då nånsin kunna ta tag i de riktig stora problemen med ojämställdhet som finns inom forskarvärlden? 

Ni skulle kunna höra av er och bjuda på kaffe. Men jag ser hellre att ni faktiskt erkänner att ni klantat er, och inser att det med ganska små medel går att ta steg mot ett mer jämställdhet Stockholms Universitet.


Med vänlig hälsning
Aula Magna 2016?

Uppdatering 2013-09-16

Det här är en riktig god kopp kaffe!
Sofia och Linda från SU:s kommunikationsavdelning kom förbi mitt arbetsrum med den strax före lunch i fredags. De jobbade då på ett nytt schema som bättre skulle spegla könsfördelningen på talarna. Hurra! Tack till alla som har delat och länkat och retweetat! Och vad kul att det lönar sig att tjata ibland.






Tänk dig smart är inte så smart

Nej men Dagens Nyheter, vad är det här för trams? Någon (var det @techocratista?) påpekade häromdagen att väldigt ofta när en artikel sägs visa nånting visar det sig, när man läser den, att det gjorde den inte alls.  Detta fenomen illustreras förtjänstfullt ovan, när DN skriver i rubriken "Tänk dig smart och frisk" och forskningen som refereras handlar om hur förväntningar skapade av försöksledaren påverkar resultatet. Och det är något vi känt till länge. The Secret funkar alltså fortfarande inte.

Kolla in Smile or Die istället

Vanliga värktabletter som ges med dropp

Har ju egentligen tagit bloggpaus men nu skriver DN och SVT så dumt att jag bara måste....

"Vanliga värktabletter"  hjälper mot depression, skriver man, och hänvisar till en studie där vissa patienter med svårbehandlad depression blir hjälpta av det anti-reumatiska läkemedlet  infliximab. Resultaten verkar rimliga på många vis, men skribenterna ovan har helt missat att  infliximab, eller Remicaid som det patenterade läkemedlet heter, administreras (läkemedelsspråk för hur man får in substanser i kroppen)  intravenöst. Med dropp, alltså. Inte så vanliga värktabletter. Detta hade man lätt kunnat ta reda på med hjälp av google.

Sedan kan vi lägga till att antireumatiska läkemedel inte är några "värktabletter", utan väldigt specifika substanser som verkar mot vissa proteiner som personer med auto-immuna sjukdomar har för mycket av (och som kan ha ett samband med svårbehandlade depressioner). Så att Alvedon skulle hjälpa mot depression, som DN och SVT antyder, har ungefär lika mycket substans som det där memet som påstod att bruna bananer skyddar mot cancer.  (Ett "resultat" som för övrigt också involverade TNF, precis som det ovan beskrivna. Går man varvet runt i dumhet kan vi få det till att bruna bananer gör dig deprimerad!)


Uppdatering: SVT har nu ändrat sin text (men värktabletter står kvar i en underrubrik. Slarv?Uppdatering 2: Även DN har förtydligat sin text.

DN granskar skolan med metod från A-kursen

Dagens Nyheter granskar skolan och kommer fram till att familjebakgrund är den viktigaste faktorn för att lyckas i skolan . Metod: "en omfattade datakörning".   Inspirerande, eller hur? Men hey, you can't argue with datakörning. Eller med en reporter som inte kan/vill/orkar sätta sig in i den statistiska metoden bakom sin "granskning" och/eller ringa en forskare. För ja, mäta samband mellan skolresultat och andra faktorer är en hel vetenskap. (Dock är resultatet säkert, sorgligt nog, sant).

Detta var faktiskt så roligt att jag var tvungen att slita mig från förberedelse inför min presentation, som ger mig stressmardrömmar. (Om någon undrar vad jag gör nu för tiden.)

Bonus: Precis som So Called Science likt pelargoner vaknar med våren, gör Biostatistics Ryan Gosling det. Tröstade mig när jag fortfarande var på kontoret, kvar i elva.

Tillägg:  Hittar en faktaruta där den statistiska metoden beskrivs. Man har räknat ut korrelationer, och satt cut off-points för vad som är ett samband. Omfattande datakörning = saker mina studenter förväntas kunna göra. Ska tipsa dem att söka jobb på DN!