Jag läser i DN, 100 år efter alla andra, att den riktiga Science har utlyst en tävling där den som bäst kan gestalta sin avhandling i dans vinner något, troligen ära och berömmelse. Detta ska leda till att forskningen upplevs som mer tillgänglig. Man exemplifierar men massa naturvetenskapliga avhandlingstitlar, och så ska man tänka att ojojoj, det där med naturvetenskap är så svårt. Ja, det är svårt. Men det är liksom inte mer svårt, tror jag, än humaniora. Jag förstår nog bara marginellt mer av en genomsnittlig humanistisk avhandling än den genomsnittliga humanisten förstår av min forskning, och det är bara tack vara en termins studier i litteraturvetenskap. Antingen är alla otillgängliga, eller så är ingen det, beroende på vad man kan innan. Eller?
Jag älskar dock Hanna Fahls känga till akademigubbarna i sista stycket.
(Hur min dans skulle se ut? Jag skulle gestalta hur svårt det är att på bästa sätt dela upp mig själv i 2^k bitar som summerar till 1 doktorand.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar