DN skriver idag om den engelske matematikern Nick Trefethen som föreslår ett nytt BMI-mått: istället för den intjatade formlen BMI=v/l^2 (vikten delat med längden i kvadrat) ska man räkna BMI=(v*1.3)/l^2.5. Forskaren i fråga verkar vara mycket medveten om problemen, och även missbruket av den "gamla" formeln: det är ofta frestande att hitta på ett exakt, kvalitativt mått på komplexa saker som ekonomi eller hälsa. Varför detta skulle vara bättre förstår jag inte, för den här formeln säger fortfarande inget om rökning, träning, matvanor och så vidare och torde alltså vara ett precis lika dåligt mått på hälsa (på individnivå), som andra kvalitativa mått.
Jag blir också fundersam över hur matematikern i fråga tycks ha kommit fram till sina nya siffror: de passar helt enkelt data bättre, skriver han här. Det vill säga, han har en massa observationer för längd och vikt och försöker hitta en formel som beskriver sambandet mellan dessa bättre än v/l^2. Jag skulle säga att det inte finns något som helst stöd för att det här måttet är giltigt utanför Trefethens stickprov. Min handledare skulle säga att det "bara är plågsamma försök med data".
Jag undrar också när DN:s årliga nyårs-komma i form-satsning ska handla om en "smal" person som behöver bygga lite muskler och dra ner på ölandet. Det skulle vara ett välkommet nyanserande av vad som är "hälsosamt".
2 kommentarer:
BMI måtten sänktes för några år sedan för att spara pengar åt FN om man ser det krasst. FN beslutade nämligen att sänka gränserna för BMI för ett antal år sedan detta fick till följd att de inte behövde lika mycket i stöd till undernärda.
Jag tvivlar fortfarande på BMI är ett bra måtstock på övervikt/undervikt mår man bra och äter någerlunda normalt och rör lite på sig så är du nog "tillräckligt normal"
Intressant! Detta ska jag definitivt gräva mer i.
Skicka en kommentar